Stort tomt hus

Juldagen och ensam hemma. Moa har åkt till Petter, Joel jobbar, Maja och pappa är i öknen och rider på kameler, Bilbo är ute och jagar. Jag tror inte att jag har varit ensam här på många år, jag har inte riktigt haft någon anledning. Man borde ta tillfället i akt och elda skräp, rensa ur kylen, tvätta duschdraperiet, köra tomma förpackningar till återvinningen, dammsuga katthår, leta spöken på vinden och allt det där som man borde eller vill göra. Men jag måste bara passa på att njuta av tystnaden en stund, bryta den iband med att knäcka en nöt. Jag kanske ska gå och lägga mig igen? Grattis på födelsedagen mamma!

När min fantasi väl kommer igång så...

I blomsterbutiken på andra sidan gatan trängs pensionärer varje morgon, köar mammor vid lunchtid och ungdomar innan stängning. Från mitt fönster på första våningen betraktar jag varje dag spektaklet. Folk yllermyllrar där inne och kommer ut efter långa stunder med blommor och smyglysande ögon. De går hem som solar i mörkret, små glädjebollar i mitt december och jag måste bara undra vad det är för lycka de hittar där inne. Så när jag har ätit upp min gröt med hemlagad lingonsylt en morgon måste jag gå dit, beblanda mig med Frölundaborna i deras högborg. Och jag möts av ett mummel, ett enträget surr som utsöndras ur själv luften. Då ser jag älvor som kryper ut på alla blad. Små vingklädda varelser öppnar tusentals dörrar i tusentals stjälkar och attackerar mig med förföriska leenden. De stäcker ut armarna mot mig och viskar: ”Ta med mig hem. Ta hand om mig så ska jag ge dig all lycka i världen.” Och jag smälter i en pöl av hämningslös kärlek till de små vingklädda i tusentals färger. Utan något val i världen måsta jag visa dem vilken vacker lägenhet jag har, visa dem vad jag går för, att jag kan ta hand om dem som mina egna barn. Så många krukväxter jag kan bära får följa med över gatan och bli varsamt placerade på utvalda platser i min yttepytteetta. Sedan kan jag sätta mig mitt på golvet och hänfört lyssna på det nyfikna tjattret, känna vingslagen pussa mig på kinderna, veta att jag äntligen har någon att ösa min kärlek över. Och bara en vecka senare, en solbadad dag, när jag kommer hem och öppnar fönstret på glänt, släpper in några minusgrader för att vi alla ska kunna andas lite djupare…flyger varje liten vingklädd varelse ut. Tusentals färger lämnar min yttepytteetta och tar små tussar av min kärlek med sig, lämnar mig kvar med döende krukväxter.

Återupplivande

På begäran skall jag sparka igång min sovande blogg igen. Vad man än tar sig för så tröttnar man ju då och då, men vad gör man inte för att liva upp december? Så nu när man ändå har influensa och inte har lämnat lägenheten på ett par dagar kan man snickra ihop en liten önskelista åt folket. Hanna önskar sig julklappar som följer:

• Tekanna
• Teburkar
• Brödrost
• Yogamatta
• Prenumeration på Camino (www.cominomagasin.se) -obs: Endast 119:-
• Stora fina affischer
• Skiftnyckel
• Skoställ
• Röd trasmatta
• mp3-spelare
• En stark man på silverfat
• Gummistövlar (stl 38)
• om det krisar: Presentkort på Åhlens eller Cleas Ohlssons

Och så kan jag ju lika gärna göra klart här att jag inte kommer köpa många julklappar för över hundralappen. Studenkassan tillåter inga allvarliga utsvävningar så håll er på mattan ni också. Kram på er!

Grå söndag

Jag känner mig som en död fisk. Tror att jag somnade omkring halv sex i morse. Naturligvis missade jag sista bussen hem och fick gå hela vägen från Hagakyrkan till Kallebäck, i iskallt småregn, med tunna, platta skor och en redan då begynnande bakfylla. Vi åt räkor igår jag och Sandra. Det har blivit lite vår grej att ha räkkvällar och dricka vin när vardagen behöver ljusas upp. Det är alltid lika trevligt. Varsin flaska vin och sedan åkte vi in till stan med den iskalla planen att ragga stenhårt. Inferno skulle vara ett reggaeställe, men det visades sig snarare vara en hip-hopklubb där vi var några av de mycket få vithyade. Men jo, vi hade jäkligt kul, lyckades starta konflikter med den ena killen efter den andra, drack uppenbarligen för mycket och på något sätt lyckades jag hångla med bartendern (som var nykter), hitta mannen i mitt liv (som hade flickvän), ha ett djupt samtal om träd på en parkbänk och slutligen missa bussen eftersom jag trodde att klockan var omkring tre när den i verkliga livet var närmare halv fem. Bartendern har hört av sig till Sandra ett par gånger och vill ha mitt nummer....men jag vet inte. Det är tredje gången jag involverar mig i den där bartenderarten och hittills har det inte varit så lyckat.
-Först var det Peter som var det vackraste jag hade sett och som jag tittade på soluppgången med en idyllisk sommarkväll i Strömstad. Han visade sig sedan vara orsaken till en klamydiaepidimi som med överljushastighet spred sig genom staden. (Nej, jag tog inte del i denna spridning).
-Sedan var det australiensaren Matt som förgäves försökte lära mig att kvinnor ska dricka drinkar, inte Guinness. Han var ett trevligt tidsfördriv tills det visade sig att han hade allvarliga psykiska problem på grund av en före detta flickvän som förföljde honom jorden runt och just hade väckt åtal mot honom i Australien.
-Den här Jesus...ska han få mitt nummer? Tror inte det.

Annars uppfylls mina tankar konstant av min förbannat efterlängtade flytt. Jag har varit på Ikea och tittat på möbler, gjort långa listor med vad jag behöver och vad det kostar, möblerat och möblerat om många gånger i mitt huvud. Jag hoppas bara att jag kan få nyckeln någon vecka tidigare än enligt kontraktet så att jag inte behöver flytta och fixa allt på en och samma dag (dessutom mitt under hemtentaskrivandet). Köket och mitt rum befinner sig i fullständigt kaos eftersom jag är totalt omotiverad att göra någonting här när jag mentalt redan har flyttat.

Nu tror jag att jag ska pallra mig iväg och handla för kylen ekar av tomhet. Det blir nog en pizza på vägen hem sen. Bara tanken på att ställa sig och laga mat idag är frånstötande.

Gallup...igen

Imorgon ska jag ringa och säga upp mig. Det sa jag i maj också, men nu ska jag göra det. Jag sätter inte min fot på TNS Gallup igen. Nu har jag jobbat två dagar i streck och på den tiden bara slutfört en enda intervju. Vi snackar om 10 timmar varav ca 14 minuter effektiv intervjutid. Alla den övriga tiden gick åt till att lyssna på telefonsvarare, boka in nya samtal för folk som aldrig är hemma, ta förolämpningar från folk som förutsätter att man vill sälja något till dem....etc etc. Så är det när man försöker få tag på personer som "planerar att köpa bil inom den närmaste framtiden". De växer inte på träd gott folk, tro mig. Och när man väl hittar någon som ska köpa bil så har de oftast inte tid att svara på frågor om det.
Ibland händer det faktiskt att de tar sig tid ...men ack man skola icke jubla; Om de inte just nu kör den bil som de enligt Vägverkets listor ska köra så måste man avsluta efter första frågan. Om de inte har använt sig av minst två olika informationskällor för att bestämma vilken bil de ska köpa så måste man avsluta efter fjärde frågan. Om de inte vet exakt vilket märke och vilken modell de kommer köpa så måste man avsluta efter femte frågan. Om man mot all förmodan tar sig förbi alla de hindren (vilket jag har gjort EN gång på två dagar) så ska man räkna upp ungefär 20 urlöjliga påståenden om Renault som personen i fråga skall ta ställning till. Det är påståenden som: "Renault ger en känsla av vällust", "Det är ett rent nöje att köra en Renault" osv osv. Sedan läser man upp alla 20 påståenden igen, men *fanfar* nu handlar det om Toyota....och sedan handlar det om Volkswagen. Och sedan handlar det om Ford. Slutligen har det gått ca 14 minuter och man har ett antal gånger bett bilköparen i fråga om ursäkt för att det är en fullständigt inkompetent intervju som inte kommer att leda någonstans. Tack och adjö och man får en fin liten 1:a på listan som sätts upp vid entrén vid kvällens slut.

TNS Gallup

Jag: Hur nöjd är du totalt sett med kundsevicen på den här Audiverkstaden?
Är du...
1. Extremt nöjd
2. Mycket nöjd
3. Ganska nöjd
4. Ganska missnöjd
5. Helt missnöjd

IP: Jag är nöjd.

Jag: Är du extremt nöjd, mycket nöjd eller ganska nöjd?

IP: Nöjd.

Jag: Skriver "nöjd" och hoppas att inte coachen avlyssnar mig just nu.

Jag: Då skulle jag bara vilja ställa en fråga om din bil. Hur nöjd är du totalt sett med din Audi Turbo cZg9 Hansson?
Är du...
1. Extremt nöjd
2. Mycket nöjd
3. Ganska nöjd
4. Ganska missnöjd
5. Helt missnöjd

IP: Extremt nöjd låter så brutalt.

Jag: Det beror på att svarsalternativen är översatta från tyska. I Tyskland har ordet extemt en annan innebörd, den är inte lika negativ där.

IP: Jag är bara nöjd.

Jag: Jag: Är du extremt nöjd, mycket nöjd eller ganska nöjd?

IP: Nöjd

Jag: Sedan undrar jag bara hur gammal du är.

IP: Jag är född den 22 december 1943. Räkna själv. Är vi klara nu?

Pip.






(Om det läcker ut att jag skrivit detta i min blogg så får jag sparken; så läck mina vänner, läck!)

Även om regnen...

Brödbakerskan
vänder ansiktet mot skyfallen
och spårar i luften
varm doft.
Bakom lyckta dörrar
jäser degarna
gräddar ugnarna
sveper skälen
att tro på solsken.

...

All kärlek åt Krokstrand Punkt

Nedräkning i receptionsluckan

Över en natt tog turistsäsongen slut. I lördags var anläggningen fullbokad och idag (måndag) är det öde. Det kommer något barn i timman för att köpa glass och någon tant i halvtimman för att hyra golfklubbor. Jag är sjukt uttråkad. Man blir kraftlös av att tiden går så långsamt, jag vill sova.
I helgen ska jag i alla fall ner till Götet. Det ska bli gött, träffa Sandra, känna på civilisationen, duscha i min egen dusch, sova i min egen säng, glida. Jag ska titta på lägenhet också. Fick erbjudande om en etta idag. 28 kvadrat, bra planlösning, ok hyra. Det känns lite jobbigt bara att byta Kallebäck mot Västra Frölunda. Har aldrig ens varit där men det sägs vara en håla av den tråkigare sorten. 20 minuter till centrum, men bara ett par minuter till Sandra:) Att ha Sandra och Georg i närheten väger tungt, jag behöver bara se om det är en ok lägenhet eller om det är ett råtthål.
Nu kommer någon och ska köpa glass. Stängning om 20 minuter. Godnatt.

Över nu

Krokstrandsfestivalen har tagit ut sin rätt. Konsekvenserna är djupgående sinnesförvirring, luddig världsbild och allmän stelhet i kroppens alla hundratals muskler. De är inte glada på mig på jobbet, jag har gjort massor av misstag. Igår (dagen efter den stora avslutningsfesten) gjorde jag följande missar: Jag glömde skriva ut mig, jag glömde skriva upp mig på matlistan, jag glömde skriva in drop-in gästerna på avreselistan och ankomstlistan och jag lade inte in dem i bokningssystemet, jag slängde frukostvärdinnans listor för att jag trodde det var tisdag i stället för måndag, jag glömde stänga till poolen, jag skrev ingen timrapport. Dessutom var det 300 kr för mycket i kassan igår. Detta är förmodligen bara inledningen, jag har trots allt inte börjat för dagen ännu och många misstag kan ännu uppdagas. Men i ärlighetens namn så bryr jag mig inte ett skit. Efter den här festivalen kan de inte förvänta sig att jag ska ha alla hästar i stallet. Jag har jobbat som en gris, dygnet runt i fem dagar, med minimal sömn där emellan. Det har varit roligt, visst har det! Men det blev en helt ny festival än vad det brukar vara. Det blev inte mycket dansat, inte mycket lyssnat på musiken, inte mycket strosat bland knallarna och inte ett enda nattdopp. Jag har till och med hållit mig nykter större delen av helgen. Men jag är nöjd, mycket nöjd, att vi rodde det hela i land.
Nu känns jobbet här på Silverhornet som den tråkigaste av världar. Här står tiden stilla. Jag längtar tillbaka till Göteborg, till Friskis och Svettis, till de glana påhitten med Sandra, till friheten att bestämma över min egen tid, till möjligheten att ta mig vart jag vill när jag vill.
Jag letar lägenhet. Behöver omväxling i tillvaron, men jag är samtidigt lite kluven till att flytta. Allt funkar trots alla väldigt bra i min korridor och jag älskar att bo så nära Delsjön. Vi får se vad som händer, men ska jag bo tre år till i Göteborg så vill jag förr eller senare bo i en riktig lägenhet. Det är lite skumt att det var över tre år sedan jag flyttade hemifrån, men jag har fortfarande inte haft en egen lägenhet. Det kliar under huden nu.

Tack Krokstrand för festivalen och livet!

I tystnaden finner man...stormens öga

I höstas var jag ett av de välkända namnen på poeter.se, jag läste allas texter och alla kände igen mina, jag levde där. Nu loggar jag in någon gång i månaden. Jag får medelanden från mina gamla skrivarvänner i cyberspace "Vi skanar dina virvlande texter", skriver de. "Hoppas inspirationen kommer tillbaka snart, det var länge sedan du var här."
Ja, jag saknar inspirationen och det kreativa kliandet i händerna. Stadslivet har tagit så mycket av det där ifrån mig. Men nu långsamt, långsamt börjar det röra sig under huden. Det är svårt att få ut det, det rör sig men stannar där i händerna. Kanske har rörelsen varit där hela tiden, men jag har varit allt för upptagen för att känna det. Nu är jag nästan rädd för att släppa lös det, allt det där virvlandet. För jag har alltid skrivit, men jag slutade när jag upptäckte att jag inte skrev mig själv. Jag skrev virvlande texter som alla älskade, men jag dolde mig själv bakom en touch av ironi. Nu vill det komma ut igen, men i en helt annan form. Vad är meningen med att uttrycka sig om man inte uttrycker sin verklighets alla dimensioner?
Jag måste tro att jag har gett mig själv den här sommaren, i skogen långt bortom civilisationen, med all tid i världen, för att leta fram de andra dimensionerna. Och för att hinna ikapp min kropp och alla tankar som har flugit under året. Jag saknar Göteborg redan, jag saknar aktiviteten...men jag har också saknat lugnet under hela året. I höst skall jag försöka behålla lugnet, och hittar jag kreativitetan så skall jag behålla den. Jag ska gå en Reiki-kurs. Det kostar, men min magkänsla säger att ingen digitalkamera, ingen lägenhet och inget sparkonto är mer värt. Inget tillfälle kunde vara bättre.
Krokstrand är en underbar plats på jorden.

På väg

Det är fascinerande hur grönsaker kan smaka absolut ingenting trots att man marinerar dem i vitlök, chilli och en massa andra spännande kryddor. Och det är ännu mer fascinerande hur potatiskroketter kan växa i munnen trots att man nyss var hungrig. Jag älskar ju mat, vad är det jag har missat!? Hur gör man? Kan det vara så att allt är dömt att misslyckas när man har kylskåpstömning?
Jag skriver hemtenta...igen. Fjärde den här terminen, och sista. Men den här gången är den inte så stor. Kärnkraft och konstbevattning, intressant.
Maja var här i helgen. Vi shoppade bort alldeles för mycket pengar, men det gör man å andra sidan alldeles för sällan. Nu har jag ett par bra brallor att jobba i under sommaren. Kanske dumt att köpa kläder när man ligger på sin minimivikt och vet att man kommer gå upp några kilon den närmaste månaden, men jag kunde inte låta bli.
Det har flyttat in en ny tjej i korridoen, tyska Annabell som alltid är strålande glad. Igår berättade hon entusiastiskt allt jag redan visste om kärnkraft och lovprisade regnet. Nu har vi tre vattenkokare och jag börjar längta efter en egen lägenhet. Har börjat strösöka lite ettor.

Ikväll är det säsongens sista boxning. Jag ska slå Sandra gul och blå och sen ska vi gå och dricka öl med farsan:)

Om en liten vecka

Har just lagat översaltad omelett. Den gick knappt att äta men var ändå en av mina bästa omeletter hittills. Det går inte så fort för mig att lära mig att laga mat, men på något sätt lyckas jag ändå vara grymt mycket bättre i köket än Niklas.
Har tränat idag för första gången på två veckor. Det var skönt, det behövdes. När man börjar sitta som en hösäck så vet man att ryggmusklerna har förtvinat. Jag har helt enkelt inte haft tid att träna. Varje dag har varit späckad med aktiviteter från åtta på morgonen till tio på kvällen.
Jag vet inte riktigt när jag förvandlades till en såhär aktiv människa. Håller på att tappa bort mig själv fullständigt. Jag är aldrig någonsin ensam längre, när blev mitt sällskap så eftertraktat? Om en vecka ska jag börja jobba på Silverhornet, då ska jag göra yoga på klipporna varje morgon, gå långa promenader vid havet och hitta tillbaka till mig själv. Förmodligen kommer jag bli uttråkad efter en vecka och börja sakna alla Gbg-människor.

Imorgon tar kusin Patrik studenten. Då blir det släktkalas hela dagen. Ska bli kul att träffa alla, det blir inte så ofta. Men det kommer bli det vanliga tjatet om mitt och Majas hår. Borde inte folk vänja sig snart? I hur många år kan man prata lika fascinerat om att någon bytt hårfärg?
Hoppas att tårtan inte smakar kaffe den här gången.

Joel, nu får du komma hem snart så vi kan dricka öl!

Scotland:)

Hemma efter en helg på de Brittiska öarna. Jag har hälsat på Malin i Glasgow och Sandra i Edinburgh. Jag har fortfarande lock för öronen efter flygningen för fem timmar sedan och det snurrar rejält i bollen av ren sömnbrist.
Eftersom Malin bor på 9 kvadrat och hennes mamma råkade komma samma helg som jag så bodde jag två nätter på hostel. Bluesky Hostel är ett helt osannolikt fenomen som inte egentligen alls hör hemma på den här plneten. Det är en, sned, gammal byggnad där man tar sig mellan våningarna via en smal, gungande trappa, tillverkad av 300 olika antika material. Väggarna är fyllda av gamla afischer och målningar av de mest bisarra och skumma slag. Det är den norske konstnären Leif, med långt lockigt hår och en ständigt drogad uppsyn som kladdat med färgen. Han var även anställd på hostelet och gav mig fem pund (ca 65 kr) rabatt bara för att han inte orkade öppna kassalådan och ta fram växel. Den andre fommen som är anställd där hade en om möjligt ännu mer drogad uppsyn. När jag checkade in på söndagen stäckte han bara fram nyckeln och sa "You can take the Murder room", sedan lutade han sig bakåt och somnade i stolen. Naturligtvis kom det en hysterisk tjej så fort jag somnat och anklagade mig för att ha tagit hennes säng, det blev ett jävla liv. Efter två nätter på Bluesky hade jag visserligen inte fått så mycket sömn (för britter ver fortfarande inte hur man tillverkar madrasser utan att det sticker upp rostiga fjädrar överallt) men jag hade fått tillbaka en nyckeldeposition två gånger. Så med den höga personalens alla misstag slutatde det med att jag bara betalade 15 pund (ca 200 kr) för två nätter, i stället för 25. -Såhär i efterhand bara älskar jag det stället. (Är det inte fantastiskt att 100 personer kan samsas om tre sunkiga duschar och 5 toaletter? )
Hmm, skulle ju skriva en del annat också men jag kanske får ta resten imorgon. Allt det där om att cruiza Scotland runt i en Jaguar, gå på galen fest med polacker och spanjorer i Edinburgh, tappa bort viktiga saker och göra fynd, hamna på västkusten i stället för östkusten bara för att man inte har en karta, och så den där förkastliga matkulturen och allt annat som skottar är värdelösa på. Det har i alla fall vart en fin helg:) Nu ska jag ta igen NÅGRA timmars sömn.

Solkysst

Har varit på Hönö med Elin idag och klättrat på klipporna. Känner mig bortblåst och urgröpt men ganska lycklig. Löven är fortfarande nya. Jag ska aldrig mer göra marknadsundersökningar för TNS Gallup igen, och aldrig mera lita på statistik. Ska väl sätta mig och läsa lite om resursanvändning ikväll så jag kan lämna tillbaka boken imorgon med gott samvete. Jag ska träffa Niklas också:) och boxas och äta pop corn. Har lite för mycket annat för mig just nu än det jag ska. Måste i alla fall diciplinera mig till det kommande grupparbetet, ja Sandra jag lovar.
Om någon vill bli klippt så är det bara att säga till. Det kliar under mina naglar. Kram på er:)

Kristus flyger dag

Chokladprovningen gick rätt bra ändå... trots att jag varken hade ätit eller sovit på ett dygn. Amerikanskorna tyckte faktiskt att det var väldigt intressant. Fast hälften av dem var döva så de kanska bara låtsades? Jag fick i alla fall äta massor av choklad, och det kan inte misslyckas.
För er som är intresserade så vann Änglamarks mjölkchoklad stort. Den är inte super kvalité men både ekologisk och rättvisemärkt. Green and Black's förlorade stort i både den ljusa och mörka kategorin. De har en skum bismak eftersom den typen av böna tar upp smaker från omgivningen. I chokladälskarkretsar anses det vara mycket fint.
Tänkte att jag skulle ta igen allt som jag behövde ta igen idag när det ändå var helgdag. Städa, plugga, reda ut vissa problem, träna, fixa en uppgift som är kvar från förra kursen, allt sånt där som lägger sig på hög. Men jag råkade åka hem till en viss herr Andersson istället och jag fastnade visst där. Ja, känn dig jävligt skyldig...
Imorgon kommer Elin och gästar mina 14 kvadrat. Alla som är sugna på after work med tacobuffé imorgon är väldigt välkomna!

och Joel...sluta skicka sms mitt i natten om hur vackert det är i Prag och Dresden. Jag blir grinig av sånt.

Choklad och plastval

Börjar bli lite nervös nu. Ska vara "guest speaker" på en chokladprovning för en förening för amerikanska kvinnor på onsdag. Jag ska prata om chokladkvalitet och sånt där som jag råkar vara ovanligt bra på -på engelska! Jag har inte använt min engelska på flera år, men vad gör man? Man tackar inte nej till att vara med i alla fall. Det blir nog kul. Om det blir jobbigt kan jag ju alltid dra någon av Sandras vitsar:) Funkar inte det för att lätta upp stämningen så vet jag inte vad som funkar...kanske att gå där ifrån och hoppas på att aldrig träffa någon av dem igen? Nej, nej, jag har inte alls dålig tro på min engelska.
Var och hälsade på mormor på sjukhuset idag. Hon var helt svart i ansiktet och hade tappat hälften av håret, men hon var precis som vanlig annars. Försökte pracka på mig en vattenkokare, en tygkasse och frysta hallon. Hon hade själv gjort trycket på kassen. Det var miljöpartiets logga:) Jag kunde inte med att säga det, det var nog inte meningen att det skulle bli så, men jag tyckte den var fin. Det senaste jag fick av mormor var en blå plastval som man ska sätta fast på badrumsväggen och ha som tandborsthållare. Fiffigt. Malvine (7) har en liknande. Jag har inte kommit mig för att börja använda den än.

...

Jag har ställt till det. Jag har gjort något riktigt jävla dumt, igen...en klassisk Hanna-ska-rädda-världen-närhon-inte-borde-lägga-sig-i-grej. Fan.

Finally

Mitt Internet funkar igen, yeey!!!

Dillar

Det har varit mycket nu, mycket kalas och grillning och valborg och första maj. Och idag fyller Moa år, ska snart ringa och säga grattis. Jag och Sandra var ute på Hönö igår. Vi får låna mormors lägenhet medan hon är inlagd. Sandra har fått dille på falafel. Vi har ett stamställe på Hönö och ett på Järntorget. Jag tror inte att jag har ätit kött på en vecka, och ändå beter sig min mage som en cementblandare.
Jag har dille på träd nu. Alla löv är så nya. Jag går omkring och pratar med grenarna, stirrar storögt på alla kastanjer och lindar och bokar som inte märktes över huvud taget under vintern.
Om ett par veckor ska jag vara "guest speaker" på en chokladprovning för amerikanska kvinnor i Gbg. Ja, fråga mig inte hur det gick till, men jag måste nog börja öva på vad alla ingredienser i chokladen heter på enkelska. Ska bli kul:)
Det kanske är all glass som cementerar min mage? Tror det är dags att pröva GB's nya laktosfria Sandwish. Fan bara att de skulle stoppa jordgubbsglass i den:/

Kick off:)

Imorgon bär det iväg hem till Kvarnbacken. Det är stormöte och kick off fest inför sommarens Krokstrandsfestival:) Verkar vara ett grymt bra band som kommer, vi ska dansa hela natten. Nu ska jag ta med mig farsans dator hem (min har varit på lagning från och till hela våren), men jag har inte fått Internet att funka på min ännu, så jag kommer kanske inte vara så aktiv den närmaste tiden. Om inte jag får en högst osannolik snilleblixt och plötsligt fattar hur man gör. Gonatt

Slajm i handelspuben

Kul sittning igår, trots att inlevelsen i pensionärstemat gjorde att "tanterna" pratade i falsett hela natten. Och så hade jag ju ätit en halv mandeltårta innan så jag fick inte i mig så mycket av maten.
Jag hade en aggressiv diskussion med en chalmerist/ekonom/extrajobbare på SKF frampå kvällen. Han var snygg till en början, sedan började han prata om hur bra han tyckte det var att SKF ska flytta en del av sin produktion till Malaysia (plötsligt blev han fascinerande oattraktiv). Han tyckte att det var ädlet av SKF att erbjuda asiaterna jobb. Och så var ju hans syster chef och hon hade lovat på heder och samvete att de skulle få bättre betalt för SKF än för andra stora företag. Det mest fantastiska var att huvudanledningen till flytten inte var billig arbetskraft, utan att svenska arbetare är så lata. "Asiaterna är inte rädda för att jobba hårt".
Jag tror att jag ägnade en timma åt att döda hans argument, stackaren blev helt mosad. Hans sista kommentar var ett uppgivet: "Du borde inte ha så negativ inställning till storföretag... men du verkar ju trevlig, vi kanske ska ses någon dag?" Jag flydde.
(Behöver jag tillägga att nackdelen med att läsa miljö på handels är alla dessa prydliga svärmorsdrömmar med vattenkammat hår, välstrukna skjortor och en näst intill religiös tro på ekonomisk tillväxt).

Skumt

Ok, jag vet att det är nåt som gör att det inte går att skriva kommentarer. Jag är inte så bra på sånt här. Brorsan får kolla det på fredag.

Tabbe

Jag tänkte åka till Scotland och hälsa på två vänner. 25-28 maj. Har precis bokat flyg och kollat upp vad transporten i och mellan Glasgow och Edinburgh kostar. Två nätter på hostel blir det också eftersom Malins mamma kommer samtidigt och hon bor trååååångt. Så ett par tusen går det väl, men jag hade ju räknat ut exakt hur mycket maj skulle kosta och det skulle gå ihop precis på kronan. Sedan när jag hade betalat alla biljetter och depositioner upptäckte jag att jag inte räknat med hyran i min fina lilla plan. I det läget kan man liksom inte göra så mycket annat än att tänka "det löser sig" och "jag borde känna mig själv tillräckligt väl nu för att veta att jag alltid gör de dummaste tabbarna och alltid ska ha minst 2000 kronors mariginal även om jag bara ska köpa en ny tandborste". Nu är det för sent i alla fall, det ska bli sjukt roligt att åka till Scotland:)
Ikväll är det sittning för alla Smilare (miljövetare). Ska bli kul, men temat (tant och gubbe) tänker jag skita fullständigt i. Jag fattar inte riktigt grejen med temafester.
Det är en grönaktig känsla i luften idag. För en gångs skull leker inte barnen med smällare utanför mitt fönster och husbygget uppe på berget står still. Snart ska jag lulla iväg över bron, bort till Ica, och göra ännu en enkätundersökning om Rättvisemärkt.

Vid Kvarnbackens utkant

Det sitter en gumma med sprattlande ben
på en stolpe vid Kvarnbackens utkant.
Hon sjunger på sånger hon trodde sig glömt
och spanar mot stjärnhimlens slutpunkt.

Metkrok är månen i halvmånadsfas
när hon kastar sin rev ut i natten.
Hon nynnar på sånger hon trodde sig glömt
och räknar med mörkret som bete.

Stjärnorna nappar i flockar av ljus
de vill lösas ur banorna sina.
Hon mumlar på sånger hon trodde sig glömt
när hon halar sin fångst in mot jorden.

Det sitter en gumma med sprattlade ben
på en stolpe vid Kvarnbackens utkant.
Hon visslar på sånger hon trodde sig glömt
och fiskar i kosmiska vatten.

Om dagen hon sover inunder sin stolpe
med hundratals stjärnor omkring sig.
Hon slumrar med drömmar hon trodde sig glömt
för att lösas ur banorna sina.

Men stjärnorna kan inte alltid stå stilla
de lever på nyfikna färder.
De sjunger på sånger de lärt sig en gång
när de studsar iväg ut i världen.

Från en kant till en annan de bosätter sig
alla stjärnor som fiskats till Tellus.
De kallar sig mänskor och går på två ben
för att känna sig halvspeciella.

Aprilgungningar

Såhär på vårkanten kan man upptäcka en liten gungande längtan efter nyskapande i handlederna. Det är därför man får idén att SKAPA EN BLOGG, som alla andra vettiga och ovettiga, uppmärksamhetstörstiga människor som går omkring och vill bli sedda och tagna på allvar och som vill kunna utge sig för att vara betydligt intressantare än de egentligen är... ja ni vet allt det där dravvlet som hör vår andefattiga tid till. Nu blev det i alla fall en blogg, för trots allt vatten jag redan tagit mig över huvudet så gungar det fortfarande i handlederna. Håll till godo:)