Stort tomt hus

Juldagen och ensam hemma. Moa har åkt till Petter, Joel jobbar, Maja och pappa är i öknen och rider på kameler, Bilbo är ute och jagar. Jag tror inte att jag har varit ensam här på många år, jag har inte riktigt haft någon anledning. Man borde ta tillfället i akt och elda skräp, rensa ur kylen, tvätta duschdraperiet, köra tomma förpackningar till återvinningen, dammsuga katthår, leta spöken på vinden och allt det där som man borde eller vill göra. Men jag måste bara passa på att njuta av tystnaden en stund, bryta den iband med att knäcka en nöt. Jag kanske ska gå och lägga mig igen? Grattis på födelsedagen mamma!

När min fantasi väl kommer igång så...

I blomsterbutiken på andra sidan gatan trängs pensionärer varje morgon, köar mammor vid lunchtid och ungdomar innan stängning. Från mitt fönster på första våningen betraktar jag varje dag spektaklet. Folk yllermyllrar där inne och kommer ut efter långa stunder med blommor och smyglysande ögon. De går hem som solar i mörkret, små glädjebollar i mitt december och jag måste bara undra vad det är för lycka de hittar där inne. Så när jag har ätit upp min gröt med hemlagad lingonsylt en morgon måste jag gå dit, beblanda mig med Frölundaborna i deras högborg. Och jag möts av ett mummel, ett enträget surr som utsöndras ur själv luften. Då ser jag älvor som kryper ut på alla blad. Små vingklädda varelser öppnar tusentals dörrar i tusentals stjälkar och attackerar mig med förföriska leenden. De stäcker ut armarna mot mig och viskar: ”Ta med mig hem. Ta hand om mig så ska jag ge dig all lycka i världen.” Och jag smälter i en pöl av hämningslös kärlek till de små vingklädda i tusentals färger. Utan något val i världen måsta jag visa dem vilken vacker lägenhet jag har, visa dem vad jag går för, att jag kan ta hand om dem som mina egna barn. Så många krukväxter jag kan bära får följa med över gatan och bli varsamt placerade på utvalda platser i min yttepytteetta. Sedan kan jag sätta mig mitt på golvet och hänfört lyssna på det nyfikna tjattret, känna vingslagen pussa mig på kinderna, veta att jag äntligen har någon att ösa min kärlek över. Och bara en vecka senare, en solbadad dag, när jag kommer hem och öppnar fönstret på glänt, släpper in några minusgrader för att vi alla ska kunna andas lite djupare…flyger varje liten vingklädd varelse ut. Tusentals färger lämnar min yttepytteetta och tar små tussar av min kärlek med sig, lämnar mig kvar med döende krukväxter.

Återupplivande

På begäran skall jag sparka igång min sovande blogg igen. Vad man än tar sig för så tröttnar man ju då och då, men vad gör man inte för att liva upp december? Så nu när man ändå har influensa och inte har lämnat lägenheten på ett par dagar kan man snickra ihop en liten önskelista åt folket. Hanna önskar sig julklappar som följer:

• Tekanna
• Teburkar
• Brödrost
• Yogamatta
• Prenumeration på Camino (www.cominomagasin.se) -obs: Endast 119:-
• Stora fina affischer
• Skiftnyckel
• Skoställ
• Röd trasmatta
• mp3-spelare
• En stark man på silverfat
• Gummistövlar (stl 38)
• om det krisar: Presentkort på Åhlens eller Cleas Ohlssons

Och så kan jag ju lika gärna göra klart här att jag inte kommer köpa många julklappar för över hundralappen. Studenkassan tillåter inga allvarliga utsvävningar så håll er på mattan ni också. Kram på er!