Över nu

Krokstrandsfestivalen har tagit ut sin rätt. Konsekvenserna är djupgående sinnesförvirring, luddig världsbild och allmän stelhet i kroppens alla hundratals muskler. De är inte glada på mig på jobbet, jag har gjort massor av misstag. Igår (dagen efter den stora avslutningsfesten) gjorde jag följande missar: Jag glömde skriva ut mig, jag glömde skriva upp mig på matlistan, jag glömde skriva in drop-in gästerna på avreselistan och ankomstlistan och jag lade inte in dem i bokningssystemet, jag slängde frukostvärdinnans listor för att jag trodde det var tisdag i stället för måndag, jag glömde stänga till poolen, jag skrev ingen timrapport. Dessutom var det 300 kr för mycket i kassan igår. Detta är förmodligen bara inledningen, jag har trots allt inte börjat för dagen ännu och många misstag kan ännu uppdagas. Men i ärlighetens namn så bryr jag mig inte ett skit. Efter den här festivalen kan de inte förvänta sig att jag ska ha alla hästar i stallet. Jag har jobbat som en gris, dygnet runt i fem dagar, med minimal sömn där emellan. Det har varit roligt, visst har det! Men det blev en helt ny festival än vad det brukar vara. Det blev inte mycket dansat, inte mycket lyssnat på musiken, inte mycket strosat bland knallarna och inte ett enda nattdopp. Jag har till och med hållit mig nykter större delen av helgen. Men jag är nöjd, mycket nöjd, att vi rodde det hela i land.
Nu känns jobbet här på Silverhornet som den tråkigaste av världar. Här står tiden stilla. Jag längtar tillbaka till Göteborg, till Friskis och Svettis, till de glana påhitten med Sandra, till friheten att bestämma över min egen tid, till möjligheten att ta mig vart jag vill när jag vill.
Jag letar lägenhet. Behöver omväxling i tillvaron, men jag är samtidigt lite kluven till att flytta. Allt funkar trots alla väldigt bra i min korridor och jag älskar att bo så nära Delsjön. Vi får se vad som händer, men ska jag bo tre år till i Göteborg så vill jag förr eller senare bo i en riktig lägenhet. Det är lite skumt att det var över tre år sedan jag flyttade hemifrån, men jag har fortfarande inte haft en egen lägenhet. Det kliar under huden nu.

Tack Krokstrand för festivalen och livet!